Till D.O.M.S över kroppen

Delayed onset muscle soreness, förkortad DOMS. Det är träningsvärk det. Och det har jag. Det gör ont, men känns bra. Känner mig förbannat duktig.

Men så börjar arbetskompisar mumla om att det betyder att jag tränar fel. Sliter sönder musklerna. Känner mig rätt kass.

Fast allt måste ju kollas upp, googlas på. Det är så jag vederlägger eller bevisar.

Ett par minuter senare känner jag mig lika förbannat duktig igen. Lutar mig mot Ji-Guo Yu, umeåforskare som 2003 presenterade den rapport som alla fortfarande hänvisar till. Både svenska och utländska källor. Ji-Gou Yu motbevisar att träningsvärk skulle bero på små bristningar i muskelns fibriller. Om fibrillerna skadats skulle forskarna ha hittat mindre protein i musklerna, istället hittade man mer. Musklerna förstärktes alltså, de bröts inte ner.

Ha!

Stapplar vidare på stela - men nöjda - ben. Anammar nästan ett talesätt från en annan arbetskompis: "smärta är vekhet som lämnar kroppen". Men så kommer nästa kollega och hävdar att det korrekta lydelsen är: "smärta är kvinnlighet som lämnar kroppen".

Med tanke på hur min häck känns borde jag nog oroa mig för att vakna med skägg och basröst i morgon bitti.