Att jordas i cyberspace

Hem till byn. Dit finns det de som far.

Byn. Där alla vet vem som är släkt med vem. Där man känner varenda mossig sten, och vet vilken granne som just kommer hem; det hörs ju på motorljudet. Där oförätter lever i minnet generation efter generation. Och vedergälls - generation efter generation. Där man vet vem som lånar ut en liter mjölk och vem man förväntas gänga sig med.

Byn. Där man hör hemma.

Jag har ingen sån by. Ibland blir jag avundsjuk på dem som har en. Känner mig rotlös. Hemlös. Historielös.

Men så inser jag att jag som bäst håller på att återskapa min historia. På facebook. Via nätet samlar jag likt en ekorre på mina gamla vänner. Knaprar i mig svunnen tid. Rotar mig. Bygger mig en by.