Kärlekens långvård

Tjuvlyssnade idag.
På två kvinnor, den ena upp över öronen kär, den andra bitter som grappa. Den kära skulle gifta sig, planerade för blommor, ville ha råd om bordsplacering. Den bittra hade separerat. Exmannen var en buffel, en okänslig, otrogen skitstövel. Men tvivlade på äktenskapet som institution gjorde hon inte. Nej, visst skulle vänninan gifta sig; "det är helt underbart".

Och sen kom de goda råden om hur man behåller en man: "du måste se till att hålla dig i form", "måla dig på helgerna också", "det är ju ok om han är trött efter jobbet". Vid det här laget glodde jag förmodligen ogenerat på duon. Trodde jag hörde fel. Men de märkte inte glappet. Den stjärnögda blivande bruden frågade inte om den nyskilda hade slutat måla sig, om hon vägrat acceptera skitstövelns undanflykter.

Det blir säkert en vandring mot altaret. Kanske kommer fru kär att lägga på ögonskugga och läppstift även på helgerna. Man får ju hoppas att det räcker för att fixa "kärlekens långvård".
Den tämligen osexiga omskrivningen för äktenskapet har jag läst någonstans. Tror det var i finska författaren Merete Mazzarellas bok Otrohetens lockelse.