Englunds matta

Jag läste en fantastisk beskrivning av vad som händer i kroppen när en riktigt, riktigt bra idé föds på Peter Englunds blogg.
"En gnista. Och gnistan kränger och far, växer, verkar liksom studsa runt inne i skallen, rickoschettera vidare i kroppen, ut i armar, och ben. För så är det. När det verkligen händer något där uppe, så är det nära nog omöjligt att sitta still."

Så skriver han träffsäkert, Peter Englund. Det är då han behöver en matta att vandra runt, runt på tills dess idén landar. Jag nyttjar ingen matta, men mina gnistor kräver också rörelse. Det gäller även den minimalaste gnista. En bra dag blir det flera toffelklädda vändor i korridoren. För att inte arbetskompisarna ska bli alltför irriterade låtsas jag hämta posten. Eller något viktigt ut skrivaren. Eller kaffe. Ett vettigt ärende berättigar ju en runda.

Och gnistorna de samlas alla i maggropen, skapar ett sug som en centrifugerande tvättmaskin. Ibland lyckas jag omsätta dem när jag återkommer till skrivbordet.