Cirkelresonemang

På en blogg kan man kommentera aktualiteter, det gör många. Är liksom lite extra fint i bloggarnas värld. Visar att man hänger med.
I mediernas värld är det fint att få sina aktualiteterna kommenterade av bloggarna. Visar att man träffar rätt, tilltalar målgruppen, påverkar. Att man hänger med.
Tjänster som twingly hjälper båda parter. Och så kliar bloggosfären och mediejättarna varandra på ryggen.
Det blir rundgång.

Det blir dessutom förtvivlat svårt för en bloggare att känna sig unik. Man hittar en intressant artikel. En som sätter hjärnan i arbete, som bara måste bemötas eller bejakas. Själv hittade jag en på Svenska Dagbladet: Gäspning tecken på empati. Sånt kan man ju skriva mycket roligt om. Om egenkomponerade försök som genomförs på bussen - bara att kliva ombord vilt gäspande och mäta sina medresenärers empatiska förmåga. Om hur den egna kattens morgongäspning smittar värre än pesten. Snacka om att vara djurvän.

Men precis under den där artikeln ligger länkarna till de bloggare vars små grå kletat fast vid samma ord. Och nog fan kan man ge sig den på att någon tänkt exakt samma brillianta tanke som jag.