Den kokade getingen

Jag har en vattenkokare. Den diskar jag för sällan. Nästan lika sällan som jag öppnar på locket. (Det går ju att fylla och tömma kokaren via pipen.)

Men denna eftermiddag lyfte jag på det svarta locket. Och hittade en geting. Den var inte färsk. Välkokt är en underdrift. Den hade liksom vitnat, men samtliga kroppdelar var intakta. Vita antenner, vita vingar, vit gadd.

Flera veckors kaffe smakar plötsligt märkligt. Smaklökar har minne.