Jag lever. Knappt.

Stod i snögloppet. Champangeglaset i vänstra handen. Innehållet surt som ättika. Nån sorts vinliknande blask med kolsyretillsats. Gutår!

Stirrade mot disig himmel. Krevader i fjärran. Ljud fortplantas märkligt väl i fuktig luft. Ett dovt dån omsluter allt. Mörkret diffust upplyst i mjölkiga färger.

Plötsligt löper en av de egna fyrverkeripjäserna amok. Dras alltför snabbt ner av gravitationen. Plöjer fräsande och gnistrande över gräsmattan. Siktet inställt. Närmar sig min utkiksplats.

En nära-döden-upplevelse. Eller så leker jag bara dramaqueen. Gissa!