Jag - en skalad lök?

Utan yttre stimulans tycks mitt medvetande tomt. Stillastående. Luktar lite instängt. Som ett avslaget kylskåp, ingen har öppnat dörren på en vecka.

Så gläntar P1 på dörren. Filosofiska rummet på temat ”gnothi seauton”. Citat från Apollotemplet i Delfi - "känn dig själv". Vad är självkännedom och vad, eller vem, är det man i så fall lär känna?

Uppenbarligen har många, undertecknad inkluderad, en känsla av att det finns ett sant jag. Omaskerat. Äkta. En pärla längst inne, bakom alla lager. Som att skala en lök.

Men. Hjärnforskningen har inte lyckats hitta några belägg för att något sådant kärnjag existerar. Jaget är något under ständig utveckling. Pusselbit som läggs till pusselbit. Erfarenheter, intryck, reaktioner, känslor, förnimmelser skapar självet.

Självkännedom handlar inte om att klä av något, hitta centrum. Snarare om att förstå det man upplever som sitt jag. Inse hur man reagerar och agerar. Och varför.