Jag befinner mig på efterkälken. Min morgontidning stavas nämligen Enköpings-Posten. De ligger ungefär ett halvår efter. I det mesta. Som det här med "medvetet närvarande", eller "mindfulness". En meditationsfom med zenbuddhistiska rötter. Bra mot stress uppenbarligen. Lär ha en "jagstärkande" effekt. Det skrev de om i dag.
Jag blev nyfiken. Googlade lite. Och upptäckte att andra varit snabbare. Svenska Dagbladet till exempel. De skrev redan i maj om fenomenet under rubriken Hjärnan mår bra av stilla fokus.
Handlar om kloka saker; som att leva i nuet. På riktigt. Inte stå och diska och fundera över livets mening. Nej. Det gäller att diska - medvetet. Känna efter hur det varma vattnet smeker händerna, koncentrera sig på hur diskborsten avlägsnar ingrodda matrester. Låta hjärnan fokusera.
Tvingar mig att ignorera den svaga tonen av alternativt kucklemuckel som lurar i faggorna. Sånt som ger mig ståpäls. För jag tror på att vara närvarande i ögonblicket. Att rikta hela uppmärksamheten mot något - och låta den stanna där. Att uppleva något helt och fullt. Låta hjärnan vila från annan input. Åtminstone ibland. Men inte när jag diskar. Det är funderingarna över annat; livets mening eller smutsen i hörnen, som får mig att stå ut med disken. Tråkigare syssla får man leta efter. Närvaro, eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
mmm, jag gör alltså rätt då jag står och håller i två lösa bitar som ska limmas ihop och tänker:
"- Nu koagulerar limmet, var varsamma små molekyler, sätt er tätt ihop och sintra(lånat från bränningsprocesser). Jag står här och får kramp i fingararna, men ta det luuuuugnt jag håller ihop....." Gissa om att man bara önskar att man kunde släppa den där limningen och när man gör det så glider de isär för man borde tänkt en tio minuter till. En rastlös själ längtar efter superlim. (detta är ingen metafor)
Skicka en kommentar