Egoistiskt okurage

Det här är min blogg.

Borde betyda att jag här - om ingen annanstans - vågar stå för det jag tycker. Rakryggad. Stolt. Men så fan heller. Jag duckar. Vräker ur mig det jag verkligen tycker vid middagsbordet. Svärande och gormande. Ger makten en känga. Spyr lite galla.

Sen. Då sätter jag mig ner vid tangenterna. Smeker fram pretentiösa formuleringar, om jaget och varandet. Letar poetiska vändningar. Jonglerar med ord. Tämligen slätstruket. Egofixerat.

Så vadå. Det här är ju min blogg.