Alltså, jag avskyr realitysåpor. Samtliga. Alla.
Utom "Bonde söker fru". Då får jag plötligt en klump i magen, en varm klump. En må bra klump. Visst, det må vara att tv4 är riktigt, riktigt skickliga på att spela på de rätta strängarna, med vibrato, svensk sommaridyll och hela klabbet. Men de där bönderna är ju så förtvivlat äkta. Fumliga. Fnissiga. Generade. Taffliga. Charmiga.
Fast ibland måste jag gömma mig under filten. De är ju så rörande pinsamma.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
bonde söker fru...är ett program jag önskar jag hade en fjärris att zappa med, jag klarar inte av alla pinsamheter. Samma gäller åandra sidan programmen Ensam mamma söker och Allt för byn. men visst att håret på armarna står upp av genans gör ju att man vet att man lever och att man inte är kall och likgiltig.
Jag blir rörd av gamla människor som går på promenad och håller i handen. Det vill jag också göra när jag blir stor:)
Och Paul Pott som sjunfer opera så den engelska "idoljuryn" blir tårögda. Jag får en liten klump i halsen när jag ser det inslaget på YouTube.
Skicka en kommentar