Tankefjun

Äntligen har någon satt fingret på halva min existens. Eller placerat nageln i ögat på mitt varande i tankevärlden.

Tankefjun.

Det är naturligtvis det hela min skalle är full med. Ett alldeles nytt - och länge saknat - ord i svenska språket. Träffande påfunnet av Per Holmer i Svenskans klurigt roliga serie Lexikala Luckor. En serie som tyvärr tycks ha gått i ide.

"Tankefjun [subst.] ~et = 1. spirande idé, insikt eller visshet av snarast sinnlig natur, som ännu inte – och kanske aldrig någonsin – låter sig klart och redigt formuleras, och därmed inte heller kan bemötas och vederläggas, men likafullt och på något gåtfullt vis känns viktig och riktig"

Jag fylls ständigt av livsviktiga insikter. Men de glider lika ständigt undan, bara ett ögonblick innan jag skulle ha kopplat greppet. Och så står jag kvar där, lika musgrå och alldaglig i hjärnan som någonsin.

Hur fixar man en rejäl och kraftig skäggväxt i sina små grå?